Minnena ljuger
Kjell Espmark
Det här skulle inte bli en memoarbok, men texten kan ibland överlista sin författare. De småljugande minnena från barndom, författarliv, resor, akademi, kärlek och död blir ändå till en berättelse om ett liv. Men samtidigt om hur vi omformar våra minnen till myter som ger struktur och innebörd åt vår tillvaro.
"Självbiografin har aldrig frestat mig. Det som intresserar mig är minnets sätt att arbeta.
Redan mitt första minne är tvivelaktigt. Grannhuset står i lågor en natt. Min mor har mig på armen och vi bevittnar andlöst dramat genom ett fönster. Jag kan inte vara mer än ett par år men upplevelsen är tillräckligt stark för att avsätta en hållbar minnesbild. Det är bara ett fel med bilden - den är registrerad på avstånd. Jag ser mig själv på min mors arm framme vid fönstret med det brinnande huset skimrande i rutan och ett rött eldsken flackande över ansiktena. Det finns rimligtvis en genuin upplevelse bakom tablån men den har bearbetats.
Minnet ljuger. Men det intressanta är på vilket sätt ett minne ljuger - och varför. Det jag söker är vad mitt fortsatta liv har gjort med mina hågkomster, hur senare upplevelser, värderingar och strategier har omformat minnena utifrån sina behov och avsikter - och därvid oavsiktligt satt sina spår i bilderna.
Minnesbilden av mor och barn är en sådan samlingspunkt. Mor är, i kontrast till det skrämmande utanför fönstret, lugn och fattad. Hon är ännu inte det knippe av förtvivlan hon skulle bli efter sin skilsmässa, med tårar, förebråelser och hot om att 'ge upp' och lämna min bror och mig åt vårt öde. Minnet ljuger in trygghet i bilden. I själva verket speglas hennes olyckliga barndom, hennes sårbarhet, det upprivna äktenskapet och familjens utsatta liv in i bilden av mor och barn vid fönstret.
Nu händer det att texten överlistar sin författare. De småljugande minnena från barndom, studieår, författarliv, resor, universitet, akademi, vänskap, kärlek och död formar sig mot min avsikt till en berättelse om mitt liv. Men det jag verkligen velat komma åt är något som går utanför det individuella livsödet - hur vi omformar våra minnen till de myter som förmår ge struktur och innebörd åt vår tillvaro."
Kjell Espmark
Kjell Espmark (1930–2022) var poet, romanförfattare, litteraturvetare och från och med 1981 ledamot
av Svenska Akademien. Han finns publicerad på ett tjugotal språk och har också tilldelats flera
internationella priser, så som Tranströmerpriset 2010, Premio Capri 2012 och Premio Letterario
Camaiore 2015. Han debuterade 1956 med diktsamlingen Mordet på Benjamin och i slutet på 1980-
talet gjorde han ytterligare en uppmärksammad debut, då som romanförfattare.
Glömskans tid är en romansvit om vårt tidevarvs sju dödssynder i vilka olika personer berättar sitt
levnadsöde och går till rätta med samhällssystemet, ofta med satirisk skärpa. Som litteraturvetare var
Kjell Espmark specialist på modernismen, med böcker om Artur Lundkvist, Harry Martinson, Martin
Lamm och Tomas Tranströmer. Hans viktigaste arbeten i ämnet är Att översätta själen och Själen i
bild som vill definiera om den modernistiska traditionen.
Ändå är det som poet han gjorde sitt allra främsta avtryck. Få har som Kjell Espmark symboliserat den
svenska lyriken sedan 1950-talet fram till idag. Och det kanske mest anmärkningsvärda i detta rika
författarskap är att han skrev sina allra mest hyllade diktsamlingar efter åttio år fyllda. Då inledde han
sin hyllade utgivning av de rolldikter som gjort honom till en älskad och vida läst poet. En utgivning
som med diktsamlingen Återliv ledde till en nominering till Augustpriset 2021.
- Förlag: Norstedts
- Säsong: 2010 Vår
- Typ: E-bok
- Ämne: Biografier, sanna berättelser, essäer etc.
- ISBN: 9789113031217
- Utgivningsdatum: 3 maj 2010