Småbarnens egen hjältinna

I andra boken om Alice får vi följa Alice och nalle på ett stort äventyr. Alice vinkar adjö till mamma och pappa för att ta tåget till farmor. Det är en "lång" resa och på tåget finns mycket att upptäcka. Men plötsligt försvinner nalle och efter mycket letande hittar Alice honom - hos lokföraren. Då får Alice en idé.

Alice rör sig med samma självklarhet i fantasin som i verkligheten. Hon är lika förtjust i att leka med nalle som hon är äventyrslysten och nyfiken. Och hon är säker både på sig själv och på sin plats i världen.

Victoria Hammar är född 1969 i Lund, uppvuxen i Karlstad och numera bosatt i Delsbo,
Hälsingland, med man och dotter. Victoria har konstskolor, skrivarkurser och annat i
bagaget. Hon arbetar, vid sidan av skrivandet, som bild- och formpedagog och
muntlig berättare på förskolor, skolor och bibliotek.

Amanda Eriksson är född 1970 och uppvuxen i Solna. Amanda bor i Stockholm med man och ett barn. Hon gick Basis konstskola 1996-97 och har illustrerat böcker och tidningar sedan 1995.

Läsarålder: 1-3 år.

"Jag är människa, du är älg", sa en treåring under köksbordet en dag. Har man barn i huset, eller tjuvlyssnar på andras, kan man vara säker på, om man spetsar öronen noga, att få idéer och uppslag till sånt man aldrig skulle kunnat komma på själv.

Det är en beprövad metod - jag är själv en sann tjuvlyssnare och lånare! Det är därför du så småningom kommer att få höra om en elektrisk pojke, en stark farmor, snö och jasminträd, diskade hundar och om hur man blir en gammal vedbod, bland mycket annat.

 Jag började skriva när min dotter föddes. Mitt i alla blöjbyten skruvades kranen på - och den går inte att stänga av! Jag har försökt! Och även om den inte rinner med full kraft jämt, droppar den liksom hela tiden.

Jag är född i Lund 1969, uppvuxen i Karlstad och numera bosatt i Delsbo, Hälsingland, med man och dotter. Konstskolor, skrivarkurser och annat i bagaget. Arbetar nu, vid sidan av skrivandet, som bild- och formpedagog och muntlig berättare, på förskolor, skolor och bibliotek.

Jag inspireras av bilderböcker där bild och text befruktar varandra. Jag har lika svårt för bilderböcker med för mycket text som jag hade för ärtsoppa när jag var liten. Ett av mina mål med en bilderbokstext är att den ska lämna utrymme åt illustratören och bilderna att berätta sin del av historien.

Men bilderboken har också ett ansvar gentemot sina läsare, ett ansvar som naturligtvis kan se olika ut. Med en dotter hemma som för varje dag tar ytterligare ett steg ut i världen, funderar jag mycket på könsroller. Därför gör jag det också i mina texter. Jag funderar och experimenterar, och går säkert i många fällor. Men det är kul att plötsligt byta kön på sin huvudperson och se att nu blev helt andra situationer möjliga! Sedan byter jag tillbaka igen, och då har historien och huvudpersonen vuxit åt alla upptänkliga håll, på kuppen.

Men en text ska också vara skön att läsa, högt. Om och om igen.

Amanda Eriksson, född 1970 i Stockholm, bor med man och barn i sin födelsestad. Hon har en grundläggande konstnärlig utbildning på Basis konstskola samt skrivarkurs på Tollare folkhögskola i bagaget. Hon är främst illustratör, men har även skrivit lite. 1995 kom hennes första bok.

Att illustrera är det enda Amanda vill och känner lust att göra, just nu i alla fall. Det som driver henne är själva utvecklingen, att bli bättre och bättre, och att bilderna ska hålla att titta på, länge. Inspirationskällor är foto, tidningar, miljöer och färger.

Hon har illustrerat cirka 15 böcker samt medverkat i Svenska MAD, Kamratposten, Globen, Studentliv och Svenska Dagbladet. Just nu är favoritillustratörerna Delphine Durand och Satoshi Kitamura. Svenska barnboksillustratörer som började sin verksamhet på sjuttio- och åttiotalen är också stora inspirationskällor.