Paradiset är ett vackert ställe där fåglar alltid sjunger. Dit kommer man när man är död, berättar farmor en kväll. Så en dag dör farfar och åker iväg till paradiset utan sina extra-öron. Hur ska han då kunna höra fåglarna sjunga hans älsklingssånger?
Ja, var ligger paradiset egentligen? Plötsligt får farmor en idé. Hon lyfter upp sitt barnbarn på sina starka axlar och ger sig av ut ur stan.
Så stannar farmor och sätter sig på en sten precis under äppelträdet, där hon och farfar träffades första gången. Där ligger farfars paradis, där sjunger fåglarna, där är himmelen stor. Och de lägger farfars extra-öron på en sten i närheten och lämnar lite busspengar till honom om han vill komma och hälsa på dem i framtiden. Och sen går de hem och fortsätter att lösa korsord tillsammans.

Victoria Hammar och Anna Sandler har tillsammans gjort en färgstark bilderbok som väcker barns och vuxnas fantasier om Paradiset.

"Jag är människa, du är älg", sa en treåring under köksbordet en dag. Har man barn i huset, eller tjuvlyssnar på andras, kan man vara säker på, om man spetsar öronen noga, att få idéer och uppslag till sånt man aldrig skulle kunnat komma på själv.

Det är en beprövad metod - jag är själv en sann tjuvlyssnare och lånare! Det är därför du så småningom kommer att få höra om en elektrisk pojke, en stark farmor, snö och jasminträd, diskade hundar och om hur man blir en gammal vedbod, bland mycket annat.

 Jag började skriva när min dotter föddes. Mitt i alla blöjbyten skruvades kranen på - och den går inte att stänga av! Jag har försökt! Och även om den inte rinner med full kraft jämt, droppar den liksom hela tiden.

Jag är född i Lund 1969, uppvuxen i Karlstad och numera bosatt i Delsbo, Hälsingland, med man och dotter. Konstskolor, skrivarkurser och annat i bagaget. Arbetar nu, vid sidan av skrivandet, som bild- och formpedagog och muntlig berättare, på förskolor, skolor och bibliotek.

Jag inspireras av bilderböcker där bild och text befruktar varandra. Jag har lika svårt för bilderböcker med för mycket text som jag hade för ärtsoppa när jag var liten. Ett av mina mål med en bilderbokstext är att den ska lämna utrymme åt illustratören och bilderna att berätta sin del av historien.

Men bilderboken har också ett ansvar gentemot sina läsare, ett ansvar som naturligtvis kan se olika ut. Med en dotter hemma som för varje dag tar ytterligare ett steg ut i världen, funderar jag mycket på könsroller. Därför gör jag det också i mina texter. Jag funderar och experimenterar, och går säkert i många fällor. Men det är kul att plötsligt byta kön på sin huvudperson och se att nu blev helt andra situationer möjliga! Sedan byter jag tillbaka igen, och då har historien och huvudpersonen vuxit åt alla upptänkliga håll, på kuppen.

Men en text ska också vara skön att läsa, högt. Om och om igen.

Anna Sandler är född 1973 och uppvuxen i Sollentuna utanför Stockholm. Hon har gått på Nyckelviksskolan, Konstskolan Basis och Gerlesborgskolan i Stockholm och bildlärarutbildningen i Umeå. Tillsammans med Martin Olczak har hon gett ut ett tjugotal barnböcker.