Marcus Birros romanfigurer är kompromisslösa: Det är dom mot hela djävla etablissemanget av rövslickare. Men de ska tas på allvar. Dödligt allvar.

Att vara utelämnad åt en intelligensbefriade mediamaffian i Stockholm. Att bli publicerad som på nåder. I Göteborg. Att sedan bli refuserad igen men inte vika en tum ändå. Angelo i romanen måste skriva som han gör för han gör det djävligt bra, det vet han. Det är alla andra som har fel. När en vän till honom sedan plötsligt tar livet av sig är han helt oförberedd: Vännen var ju den ende som stod på hans sida mot resten av hela djävla etablissemanget av rövslickare! De skulle segra tillsammans till slut och visa världen hur bra de var och hur rätt de hade. Vad har hänt? Varför?

Visst är det lätt att ironisera över Marcus Birros romanfigurer som är så kompromisslösa i sina konstnärliga och politiska visioner. Men de ska tas på allvar. Dödligt allvar. Marcus Birro har skrivit en roman av mycket "birroskt" snitt. Högt tempo i språket, bitskt sanningssökande och späckat med kängor åt höger och vänster. Både Angelo och hans vän har lånat många drag av författaren. Många av de ibland smärtsamma insikterna om sakernas tillstånd och ibland grymma avfärdanden av folk som de unga männen i romanen spottar ur sig på löpande band, är nog lika mycket Marcus Birros egna. Och det är det som är meningen.

Jag är född i Göteborg 1972. Min utbildning består av någon sorts humanistisk gymnasielinje och faktiskt ett antal högskolepoäng i religion. Mitt yrke är poet, författare och krönikör på Sveriges Radios P3.

Min hobby? Det jag älskar att göra är att skriva. Jag blev författare för att jag alltid har älskat att skriva och ganska snart kom jag underfund med att det var det enda jag kunde. Vi valde varandra. Förutom Kalashnikov har jag tidigare gett ut två diktsamlingar och en roman och skrivit ett novellfilmmanus som gick på SVT i december 2000.

Jag skriver som jag gör för att efter att jag förläste mig på Proust ville jag gå tillbaka till ett naknare, mer avskalat språk. Jag vill beröra och påverka människor med mitt arbete. Nu för tiden är det mest allt som händer runt omkring som ger mig inspiration, tidigare handlade det mesta om vad dom hände inuti. Det är en väsentlig skillnad.

Vilket djur skulle du helst vilja vara?
- En frisläppt sommarkatt.

Vilken tid skulle du helst vilja leva i?
- Jag är en sekelskiftsmänniska fast född i fel sekelskifte.

Vilken är din favoritförfattare?
- Proust står över dem alla.

Vilken är din favoritmat?
- Allt italienskt.

Vilken är din favoritmusik?
- Hederlig gammal goth från mitten av åttiotalet.