En man reser tillbaka till det Göteborg han lämnade tio år tidigare. Han ska begrava en av sina bästa vänner men resan tillbaka blir också en resa i minnet och en rörelse framåt mot ett nytt liv.Frank Öster har dött av ett hjärtfel - precis som Joe Strummer i The Clash. En av hans vänner bestämmer sig för att återförena deras gamla band The Christer Petterssons för att spela på Franks begravning.Vännen som länge levt i ett vakuum, rest från ort till ort, levt på socialbidrag och undvikit relationer, tar på sig kostymen och löser en första klass-biljett tillbaka till Göteborg. Det Göteborg han lämnade tio år tidigare och inte tänkt återvända till.På tåget kastas han bakåt i tiden, till den magiska skarven mellan åttiotal och nittiotal, till kompisgänget, drömmarna, svartklubbarna och allt som hände då. Lagren av damm blåser bort och en svunnen tid kommer till liv med all ungdomens rastlösa energi, och vännen känner att han inte längre är nöjd med att hans liv står på paus.Så rullar tåget in på stationen i Göteborg och dåtid, nutid och framtid skaver mot varandra, flyter ihop, väcker hopp inför det som väntar.Att leva och dö som Joe Strummer är Marcus Birros kärleksförklaring till Göteborg. Sitt Göteborg. Staden som alltid legat en liten bit bortom Avenyn. Staden som skapade Broder Daniel, stora drömmar och underbara svartklubbar. Romanen är en hyllning till kärleken och vänskapen som egentligen aldrig dör eller ens rostar.

Jag är född i Göteborg 1972. Min utbildning består av någon sorts humanistisk gymnasielinje och faktiskt ett antal högskolepoäng i religion. Mitt yrke är poet, författare och krönikör på Sveriges Radios P3.

Min hobby? Det jag älskar att göra är att skriva. Jag blev författare för att jag alltid har älskat att skriva och ganska snart kom jag underfund med att det var det enda jag kunde. Vi valde varandra. Förutom Kalashnikov har jag tidigare gett ut två diktsamlingar och en roman och skrivit ett novellfilmmanus som gick på SVT i december 2000.

Jag skriver som jag gör för att efter att jag förläste mig på Proust ville jag gå tillbaka till ett naknare, mer avskalat språk. Jag vill beröra och påverka människor med mitt arbete. Nu för tiden är det mest allt som händer runt omkring som ger mig inspiration, tidigare handlade det mesta om vad dom hände inuti. Det är en väsentlig skillnad.

Vilket djur skulle du helst vilja vara?
- En frisläppt sommarkatt.

Vilken tid skulle du helst vilja leva i?
- Jag är en sekelskiftsmänniska fast född i fel sekelskifte.

Vilken är din favoritförfattare?
- Proust står över dem alla.

Vilken är din favoritmat?
- Allt italienskt.

Vilken är din favoritmusik?
- Hederlig gammal goth från mitten av åttiotalet.