När och hur ska man våga säga till om man har sett någon bli illa behandlad? 12-årige Tomas, som själv är mobbad, blir vittne till misshandel och tvingas ta ställning, både till det han har sett och till sin egen situation. Trovärdigt ? och hjärtskärande ? lyckas Maja Hjertzell skildra hur det kan vara att bli mobbad. En "inifrånskildring" som kan ge barn tröst och mod att be vuxna om hjälp när det blir för jobbigt.

12-årige Tomas är mobbad av två killar i sin klass och ganska ensam. De kallar honom "Sherlock" - Sherlock Holmes är Tomas stora förebild. En dag får Tomas ett brev med ett uppdrag som går ut på att spionera på en man som är misstänkt för olika brott. Rapporter ska lämnas varje måndag i en särskild bok på biblioteket till någon som kallar sig Watson. I början tror Tomas att det är hans plågoandar som gett honom uppdraget, men snart inser han att det inte är så.

Han förstår också att mannen han bevakar slår sin fru och att det är fruns son som har gett honom uppdraget. Vad gör han nu? När värsta chocken har lagt sig bestämmer han sig för att lämna över alla sina rapporter till mannens fru. Han låter också Leo, alias Watson, förstå att han vet allt. Leo reagerar med att be honom lägga ner allt arbete, "du har ingenting sett", och säger att han inte är rätt person att yttra sig eftersom han inte gör något åt att han själv blir mobbad. Nu tvingas han fundera över sin egen situation. Ska han fortsätta att vara ett offer, eller ska han försvara sig, göra klart för mobbarna att nu räcker det?

Maja Hjertzell lyckas verkligen skildra hur det kan vara att bli mobbad på ett övertygande sätt, och hur slumpen kan avgöra vem som blir mobbad och vem som mobbar. Tomas, eller Sherlock, väcker både sympati och empati. Hans situation är beskriven inifrån. Du har ingenting sett är en bok för alla som kommer i kontakt med problemet på ett eller annat sätt.

Maja Hjertzells förra bok, Henrietta är min hemlighet, fick fina recensoner och hon blev bl.a. jämförd med Stig Claesson. Maja Hjertzell visar än en gång att hon har en suverän förmåga att sätta sig in i hur barn och ungdomar som står lite vid sidan av känner och tänker.

"Hjertzells språk är sparsmakat och lakoniskt, i närheten av Slas. Hennes stil är medveten .... en förnämlig berättelse om kärlekens universalitet och allmängiltighet." ´
Jan Hansson, SvD

Äls m inia atncenkniagr

"När jag var i tioårsåldern läste jag en bok som heter Harriet, spion, skriven av Louise Fitzhugh. Den handlar om en ensam flicka som vill bli författare och som spionerar och tjuvlyssnar på människor i sin närhet. I en anteckningsbok skriver hon ner sina iakttagelser och tankar, som ofta är rättframt genomskådande, ibland hjärtlösa. Jag tyckte boken var fantastisk. Trots att Harriet råkar illa ut då hennes hemliga anteckningar avslöjas, avskräckte det mig inte. Jag lekte ofta ensam som barn och började gå omkring med block och penna i en liten väska, precis som Harriet. Jag kallade mig agent och skrev ner sådant jag hörde och såg människor säga och göra, särskilt det jag uppfattade som skumt.

Jag tror att det var så min vana att tjuvlyssna och iaktta människor och miljöer grundlades, vanan att samla på situationer och händelser. För att undvika att råka illa ut kodade jag ibland det jag skrev genom att kasta om bokstäverna på ett listigt sätt. I min första anteckningsbok från 1982 står det: Ajs guklla edlirl gtån agåno älas m inia atncenkniagr, det vill säga: Jag skulle aldrig låta någon läsa i mina anteckningar. Nu gör jag det på sätt och vis ändå.

För några år sedan kom jag på hur jag skulle kunna föra ihop några av mina anteckningar till en historia. Äntligen har jag fått användning för den där busschauffören som en tidig morgon gjorde alla glada genom att prata rart i mikrofonen och för den där fladdermusen som höll min sambo vaken en hel natt. Jag ville skriva om en modig flicka och en blyg pojke. Naturligtvis visar det sig att det också finns någonting flickan är rädd för och att pojken egentligen är ganska modig.

Det är få böcker man läser i vuxen ålder som påverkar en lika starkt som dem man slukar som barn. Jag har fortfarande en anteckningsbok i väskan och även om jag inte längre avslutar varannan mening med "mystiskt" eller "måste undersökas" är det mesta sig likt. Min stora vurm för block och pennor kommer antagligen också från Harriet. Liksom det plötsliga suget efter tomatmackor som dyker upp då och då."

-------------------------

Maja Hjertzell debuterade 2001 med barnboken Ett lingon i en hiss. Hon är född 1971 och bor i Arvika där hon arbetar som barnbibliotekarie. Har bland annat vunnit första pris i ABF-tidskriften Fönstrets novelltävling och fått hederspris i Vår Bostads novelltävling.