Smugglarkungens son har blivit fjorton år. Här får vi följa Pänkttis ungdomstid från Realskolan (som var en mardröm) och över gymnasietiden (då världen äntligen öppnar sig). En spännande uppföljning till den kritikerrosade Smugglarkungens son.

Pänktti börjar realskolan. En dag när ungdomarna rusar mot skolbussen, ramlar Pänktti i leran på grusvägen, faller och ser det svarta busshjulet närma sig hans huvud. Han fastnar med sitt långa och tjocka hår under hjulet.
Realskolan är en mardröm. Han har för det mesta betyget B? och han vantrivs. Bäst trivs han i den blå Scania 4:n som transporterar hästar. Han skriver berättelser som föranleder förhör hos polisen. Har han blivit utsatt för en pedofil eller hittar han bara på?
Pappa smugglarkungen visar symptom på magcancer. Och Pänktti får slutligen sin realexamen.
När Pänktti börjar gymnasiet öppnar sig dock en helt ny värld. B? blir A. Hans tid i Haparanda är numera legend i Tornedalen. Bör även berättas för övriga landet, Norden och världen. Han läser ryska, Martinson, skriver och lever en Sturm und Drangtid, men tar studenten med bra betyg, trots att han bara sporadiskt gästat gymnasiet. Han har nämligen haft så mycket annat att göra.
Bengt Pohjanen berättar i högt tempo och stor berättarglädje som består av lika delar ömsinthet och humor. Första delen i denna självbiografi, Smugglarkungens son, blev kritikerhyllad och ett andra genombrott för denna erfarna författare som firar 30 år på förlaget.

Bengt Pohjanen föddes 1944 i Pajala kommun, i byn Kassa, som ligger alldeles intill den finska gränsen. Idag bor han i Haparanda, i Norrbotten, där han verkar som trespråkig författare av romaner, pjäser, libretton och filmmanus, han arbetar också som översättare av prosa, dramatik och lyrik.

Ett genomgående tema i Bengt Pohjanens författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett  ”gränsens tredje rum”, dess muntliga berättartradition (finsk och meänkielispråkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Pohjanen debuterade med romanen Och fiskarna svarar Guds frid (1979), en roman som anslår temat till kommande verk.  1984 utkom han med romanen Kasaland som handlar om hästsmugglare och tullmän i en märklig långdans kring ett menedsmål, en berättelse som 2004 sattes upp som Smugglaropera. Den utgjorde första delen av Bengt Pohjanens operatrilogi. Den andra handlade om Lars Levi Laestadius och byggde på Pohjanens roman Ropandes röst (1981). Krigsoperan gavs i TorneåHaparanda 2009. En fjärde operauppsättning kommer handla om evakueringen av den finska befolkningen hösten 1944 då Sovjetunionen tvingade Finland att med våld driva ut de tyska trupperna ur landet. Den baseras på den Augustprisnominerade romanen Land i lågor (1992).  
Smugglarkungens son (2007) är en självbiografisk barndomsskildring och i den fristående uppföljaren Tidens tvång (2009) får vi följa författarens ungdomsår och hur han hittar fram till litteraturen.

En del av Bengt Pohjanens litteratur, dramatik och lyrik har översatts till andra språk, han finns b l a att läsa på ryska, engelska, danska, franska, tyska, meänkieli (tornedalsfinska) och finska. Hans pjäs Dagning röd, som skildrade korpelarörelsen och regisserades av Peter Oskarson, fick stor uppmärksamhet 1993.

Bengt Pohjanen skrev den första meänkielispråkiga romanen, Lyykeri, som utkom 1985 och den första pjäsen, Kuutot, 1987. Han har med sina romaner, sånger, grammatikor och teaterpjäser skapat meänkieli som skriftspråk.
Bengt Pohjanen är en aktiv debattör, krönikör och skribent som ofta medverkat i radio och tv, DN, NSD, Lapin Kansa, Kaleva, SvD och Norrbottens-Kuriren. Han skriver varje vecka i Haparandabladet och har även startat den första bloggen på minoritetsspråket meänkieli, som också är hans födelsespråk. Pohjanen har även medverkat i radioprogrammet Sommar.

Utmärkelser:

Norstedts författarstipendium, 1980.
Stiftelsen Sverige-Finland, kulturstipendium, 1981.
Norrbottens läns landsting, 1981.
Stipendium Svenska Akademien, 1986.
Överkalix kommuns kulturstipendium 1987.
LKAB:s kulturpris, 1988.
Norrbottens läns Hushållningssällskap, kulturstipendium, 1988.
Östersundspostens litteraturpris, 1988.
Lasse Pajainens pris, 1987.
STR-T, kulturpris, 1989.
Svenska Deckarakademins diplom, 1992.
Ivar Lo-Johansson pris, 1993.
Ture Nerman priset, 1994.
Rubus Arcticus, 1995.
Allan Lehtos kulturpris, 1995.
Dan Anderssonsällskapets pris, 1998.
Hedersdoktor vid Uleåborgs universitet, 1998.
Tidningen Kalevas jubileumsmedalj, 1999.
Stipendium Svenska akademien, 2000.
Hedersledamot, Norrlands nation, 2001
Byggnads kulturstipendium, 2002.
Blagodarztvennoje pismo Ryssland), 2003.
Tammerfors filmfestival, tävlingsdiplom, Fylla moppe, 2003.
Olof Högbergplaketten, 2006.
De nios vinterpris, 2008.