Var allt en dröm? Vad var verkligheten? Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar?

Hanna och Petrus har aldrig tänkt på sådant tidigare.

Hanna är mest intresserad av hästar och Petrus av motorer, och båda är upptagna med att fundera på vad de ska göra efter nian. Plugget tycker de är jobbigt eftersom klassen är den stökigaste i hela trakten.

Men så dyker vikarien Edison upp och ställer hela deras tillvaro på ända. Plötsligt radar sig en mängd oroande och förunderliga frågor upp: Har Edison övernaturliga gåvor? Kan han verkligen stämma blod? Vad har myterna om Dödens ängar, som klipphyllorna bland bergen kallas, att göra med SKB:s planerade kärnavfallsförvaring? Vad har den heliga Graal med detta att göra? Är Graalen en bägare eller en sten, och kan den finnas nedgrävd på just Dödens ängar?

Dödens ängar rör sig smidigt mellan det vi kallar det övernaturliga och verkligheten, mellan trollformler och kvantfysik, mellan historien och framtiden samtidigt som den är en tonsäker skildring av ungdomar i 90-talets norra Sverige.

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Bengt Pohjanen föddes 1944 i Pajala kommun, i byn Kassa, som ligger alldeles intill den finska gränsen. Idag bor han i Haparanda, i Norrbotten, där han verkar som trespråkig författare av romaner, pjäser, libretton och filmmanus, han arbetar också som översättare av prosa, dramatik och lyrik.

Ett genomgående tema i Bengt Pohjanens författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett  ”gränsens tredje rum”, dess muntliga berättartradition (finsk och meänkielispråkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Pohjanen debuterade med romanen Och fiskarna svarar Guds frid (1979), en roman som anslår temat till kommande verk.  1984 utkom han med romanen Kasaland som handlar om hästsmugglare och tullmän i en märklig långdans kring ett menedsmål, en berättelse som 2004 sattes upp som Smugglaropera. Den utgjorde första delen av Bengt Pohjanens operatrilogi. Den andra handlade om Lars Levi Laestadius och byggde på Pohjanens roman Ropandes röst (1981). Krigsoperan gavs i TorneåHaparanda 2009. En fjärde operauppsättning kommer handla om evakueringen av den finska befolkningen hösten 1944 då Sovjetunionen tvingade Finland att med våld driva ut de tyska trupperna ur landet. Den baseras på den Augustprisnominerade romanen Land i lågor (1992).  
Smugglarkungens son (2007) är en självbiografisk barndomsskildring och i den fristående uppföljaren Tidens tvång (2009) får vi följa författarens ungdomsår och hur han hittar fram till litteraturen.

En del av Bengt Pohjanens litteratur, dramatik och lyrik har översatts till andra språk, han finns b l a att läsa på ryska, engelska, danska, franska, tyska, meänkieli (tornedalsfinska) och finska. Hans pjäs Dagning röd, som skildrade korpelarörelsen och regisserades av Peter Oskarson, fick stor uppmärksamhet 1993.

Bengt Pohjanen skrev den första meänkielispråkiga romanen, Lyykeri, som utkom 1985 och den första pjäsen, Kuutot, 1987. Han har med sina romaner, sånger, grammatikor och teaterpjäser skapat meänkieli som skriftspråk.
Bengt Pohjanen är en aktiv debattör, krönikör och skribent som ofta medverkat i radio och tv, DN, NSD, Lapin Kansa, Kaleva, SvD och Norrbottens-Kuriren. Han skriver varje vecka i Haparandabladet och har även startat den första bloggen på minoritetsspråket meänkieli, som också är hans födelsespråk. Pohjanen har även medverkat i radioprogrammet Sommar.

Utmärkelser:

Norstedts författarstipendium, 1980.
Stiftelsen Sverige-Finland, kulturstipendium, 1981.
Norrbottens läns landsting, 1981.
Stipendium Svenska Akademien, 1986.
Överkalix kommuns kulturstipendium 1987.
LKAB:s kulturpris, 1988.
Norrbottens läns Hushållningssällskap, kulturstipendium, 1988.
Östersundspostens litteraturpris, 1988.
Lasse Pajainens pris, 1987.
STR-T, kulturpris, 1989.
Svenska Deckarakademins diplom, 1992.
Ivar Lo-Johansson pris, 1993.
Ture Nerman priset, 1994.
Rubus Arcticus, 1995.
Allan Lehtos kulturpris, 1995.
Dan Anderssonsällskapets pris, 1998.
Hedersdoktor vid Uleåborgs universitet, 1998.
Tidningen Kalevas jubileumsmedalj, 1999.
Stipendium Svenska akademien, 2000.
Hedersledamot, Norrlands nation, 2001
Byggnads kulturstipendium, 2002.
Blagodarztvennoje pismo Ryssland), 2003.
Tammerfors filmfestival, tävlingsdiplom, Fylla moppe, 2003.
Olof Högbergplaketten, 2006.
De nios vinterpris, 2008.