Mirja vill inte vara på landet hos mormor och morfar. Där finns bara vuxna. Det har flyttat in en familj med en pojke i rosa huset, säger mormor. Han heter William och är fem år precis som du. Williams stövlar står utanför dörren. Mirja smyger fram och lägger en potatis i en av dem. Sen spanar hon förgäves från sitt klätterträd. Till slut måste Mirja gå in och lägga sig. Men vid dörren hittar hon en liten rund, ljusgrå sten som det finns lila tuschtecken på. Snabbt tar hon ett grillkol och ritar magiska tecken över hela vägen framför Williams hus.

Nästa morgon har han tejpat fast en jättestor teckning i sitt fönster. Efter frukost samlar Mirja ihop några fina saker och lägger ett spår av stenar och glänsande bitar på deras gräsmatta. I träden hänger hon glaspärlor på trådar och julgranskulor, som hon lånar av mormor och morfar. Det kanske inte gör något att det inte finns någon lekpark och inga dataspel och ingen hiss med glasvägg som man kan se ut igenom så att man får svindel i magen.

Williams svar är ett kuvert med glitter på. I det finns den första ledtråden till en lång skattjakt, med kartor, glaskulor, rödglansigt godis och snirkliga pilar på marken genom skogen. Spåren leder fram till William! Och nu hinner Mirja kanske inte vara sur hela sommaren, som hon hade tänkt.

Sofia Nordin, född 1974, debuterade 2003 med Äventyrsveckan, och har sedan dess gett ut drygt 20 böcker – alltifrån bilderböcker till vuxenromaner. Nordin nominerades till Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok både 2009 (Natthimmel) och 2010 (Det händer nu). 2013 nominerades hennes En sekund i taget till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur. 

Sofia Nordin berättar om sig själv:

Långt innan jag själv kunde läsa var böcker livsviktiga för mig. Många av mina uppväxtminnen är förknippade med läsning, och få saker kan göra mig så upprymt nostalgisk som tanken på de barnbokshjältar och -hjältinnor jag skrattade och grät med. Helst grät jag faktiskt - det var ett av mina viktigaste kriterier - En Bra Bok skulle få en att gråta, åtminstone på slutet. Förmodligen har jag läst hundratals böcker om barn som tar hand om övergivna djur, helst vilda, så att de på slutet måste återfå sin frihet. För att inte tala om övergivna barn som på slutet återfinner trygghet. En kombination av båda varianterna stod högt i kurs.

Jag vet inte hur många timmar av mitt liv, och mina föräldrars för den delen, som gått åt till att mätta min bokhunger. Sammanlagt måste det handla om år. Det svindlar vid blotta tanken.

Men det är effektivt använd tid, vill jag påstå. Många ser böcker som någon form av verklighetsflykt - jag har aldrig förstått varför. Det är ju genom böckerna man lär känna alla de platser, epoker och öden man aldrig skulle haft tid, råd, möjlighet eller ens lust att stifta bekantskap med i levande livet. Ja, genom böcker kan man till och med få tillgång till andra människors tankar, deras innersta skräck och glädje, något man annars sällan blir bjuden på, ens när man kommer människor nära.

När jag så själv började skriva på det som skulle bli min debutbok försökte jag vara elva år igen. Vad skulle ha fått mig att lyfta boken med iver i händerna, vad skulle ha fått mig att läsa oavbrutet till sista sidan? Övergivna djur förstås, och "förr i tiden". Skog och kojor och överlevnadskamp, en huvudperson som blir starkare, och något som får en att gråta på slutet. Något var jag tvungen att kompromissa med mitt vuxna jag, min smak och mina begränsningar; det blev inga övergivna djur, och inget förr i tiden. Men skog och överlevnadskamp, och en huvudperson som på sätt och vis blir starkare. Fast huruvida man gråter på slutet, det vet bara mina läsare ...

Matilda Ruta är illustratör, serietecknare och bilderbokskonstnär. Hon har nominerats till både Augustpriset och Elsa Beskow-plaketten. Hon är bland annat aktuell med den hyllade bilderboksserien Strandskogen – om familj, relationer och starka känslor.

Matilda Ruta tilldelades 2023 års Lennart Hellsing-stipendium med motiveringen:

"Matilda Ruta är en bilderboksskapare med absolut gehör för barnets röst. I hennes böcker får de starka, djupt mänskliga känslorna ta plats – oavsett om det handlar om längtan, oro eller dåligt samvete behandlas ämnena med lätt hand och finurlig humor. Hon behärskar den svåra konsten att skriva bilderbokstext med poetiska kvaliteter som dramatiserar, berör och inger hopp. I bilderna låter hon naturens skönhet och vildhet med sina skiftningar i väder, miljö och färger förstärka dramat på ett snillrikt sätt, vilket bidrar till bilderböckernas unika och helgjutna uttryck."