Hur han än vände och vred på glaset inför sina glupska ögon stod det snett och lutande. Det lutade mycket kraftigt, än hit, än dit. Att stå rakt upp som ett anständigt glas förmådde det inte. Glaset hade helt enkelt rätat på sig.

Men eftersom det stod på en stubbe som varit sågad mot alla regler och i strid med alla anvisningar från skogsbolagen hade det blivit rakt upptill, snett nedtill. Med sin överdel hade det siktat mot stjärnorna, med sin bas hade det varit bundet vid jorden och slav under tyngdkraften.

Och med ens stod det klart för honom att den döda materien inte är död.

Det var i den stunden han blev konstnär.

Glaset hade levat sitt liv, det hade insett sin snedhet och sin lutande belägenhet och beslutat sig för det stolta upprättståendet. Utan att riktigt förstå konsekvenserna. Om glaset haft ett namn hade det hetat Klingsor.

Han hade själv formulerat sitt mål: att med måleriets kirurgi öppna föremålen och visa deras inre liv.

Det är ju vad all konst i grunden syftar till. Och aldrig förmår.

Klingsor utvecklades aldrig som konstnär. Han blev inte bättre, han blev inte sämre. Samtidigt var detta hans storhet, genom att aldrig svika sig själv förblev han medelmåttig och grandios, hur djupt man än borrar i den svenska konstens historia finner man alltid nere i de väldigaste djupen Klingsor.

Det anstår oss inte att göra Klingsor mindre än han var.


Klingsor är en roman om skapandets villkor. Med det gripande porträttet av konstnären Klingsor visar Torgny Lindgren återigen att han tillhör våra allra största berättare.

Torgny Lindgren föddes 1938 i Raggsjö i Västerbotten. Han avled efter en tids sjukdom 16 mars 2017. Under 70-talet flyttade han till Vimmerby i Småland, där han arbetade som lärare. Mot slutet av hans liv bodde han i Tjärstads prästgård utanför Rimforsa i Östergötland.

Han debuterade som poet 1965 med Plåtsax, hjärtats instrument, men fick sitt stora genombrott med romanen Ormens väg på hälleberget (1982), som filmades av Bo Widerberg 1986.

Torgny Lindgren hör sedan årtionden till de främsta i vår litteratur och har mottagit en rad litterära utmärkelser för sitt författarskap. Han har skrivit såväl lyrik som romaner, noveller och radiodramatik, och hans skildringar från uppväxtens Västerbotten är moderna klassiker; Ormens väg på hälleberget och senare romantriptyken Hummelhonung, Pölsan och Dorés Bibel. År 2007 utkom Norrlands Akvavit och 2010 Minnen. Torgny Lindgrens senaste roman Klingsor utkom 2014. 2015 firades hans femtio år som författare med återutgivningar av hans samlade noveller i Berättelserna och Nåden har ingen lag.

År 1990 utnämndes Torgny Lindgren till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet och 1991 invaldes han till stol nr 9 i Svenska Akademien. Hans böcker har översatts till över trettio språk och han var en av Sveriges internationellt mest framstående författare.

Utmärkelser:

Litteraturfrämjandets stora romanpris (Ormens väg på hälleberget), 1983
Aniarapriset (Merabs skönhet), 1984
Esseltes litterära pris (Bat Seba), 1984
Övralidspriset 1989
Augustpriset (Hummelhonung), 1995
Gerard Bonniers pris, 1999
Selma Lagerlöfs litteraturpris, 2000
Sveriges Radios Romanpris (Pölsan), 2003
Samfundet De Nios stora pris 2004
Sveriges radios novellpris för Huset, 2004
Piratenpriset, 2009