Dennis och Trollet ska åka till bondgården på kosläpp och såklart vill de ta med sig granaporna Kors, Tvärs och Yngve. Granaporna vet inte riktigt vad en bondgård är, men när de får höra att det vankas matsäck vill de absolut följa med. Matsäck är nämligen det allra bästa granapor vet, särskilt oliver!

Eftersom granaporna kan tala med djur börjar de genast prata med djuren på gården. Vad tycker hönsen om bonden egentligen, och varför är korna så otåliga? Och när Tvärs råkar släppa ut grisarna ur hagen håller det på att gå riktigt illa.

Häng med granaporna Kors, Tvärs och Yngve på ett nytt, spännande äventyr. Och håll i hatten - för när granaporna är inblandade kan vad som helst hända!

Annalena Hedman, född 1967, är författare och skolbibliotekarie. Hon debuterade 2010 med Min första världssensation, en humoristisk bok om Abbe, hennes vänner och familj under ett sommarlov i Istermyrträsk. Boken fick ett mycket fint mottagande och följdes av Den skräckslagne stekelsamlaren och Recept för en flygtur. Hon har även skrivit tre böcker i Läsa själv-serien om Dennis, Trollet och granaporna Kors, Tvärs och Yngve.

"Hörrö Jonas, jag såg dej på TV igår. Du var dålig."
Den lilla kortrecensionen fick jag höra i Borlänge, där jag kommer ifrån, av en okänd kille. Jaja, ni vet det där med profeter och hemstäder och så.

Det blir faktiskt till att lära sej att ta lite udda kritik när man är med på TV ibland. Det gäller att tänka att ja, jag kanske var lite dålig på igår; men det betyder ju inte att hela jag är dålig. Det finns andra grejer som jag är riktigt bra på.

 Men sen när man ska börja rada upp för sej själv vad man kan så där till fulländning så blir det lite otäckt. Jag menar så bra att man skulle kunna stå i en aula i en timme och berätta exakt hur det ligger till. Det blir inte så mycket. Om det blir nåt alls.

Jag kan i och för sej spela trummor. Så jag skulle kunna visa några olika komp. Men efter att jag visat mitt register så är det nog ändå 40 minuter kvar.

Och sen har jag ju varit polis. Det kanske skulle va nåt. Visa grepp och berätta om några lagar och så. Det skulle nog va intressant och lärorikt. Fast dom där lagtexterna. Det är inte så att jag kan dom på mina fem fingrar direkt. Jag skulle nog få hitta på lite, och det håller inte.

Ja, det är nedslående. Man går omkring och tycker att man har ganska bra koll på lite av varje, att man kan hoppa in i lite vilken diskussion som helst och i alla fall få ur sej nåt tänkvärt. Men tyvärr så slutar det där. Med en futtig kommentar och en liten åsikt. Jag når aldrig till den där totala insikten. Kunskapen.

Ibland känns det som det enda jag kan på riktigt är trix för att inte somna, trix för att äta upp otäck mat, gå på äcklig toalett, ljuga bra och sånt. Men för sjutton, det är i och för sej inte fy skam. Det är egentligen riktigt matnyttiga tips. Det skulle man skriva en bok om. Ja men. Det har jag ju gjort! Proffsigt.

Jonas Leksell
Jonas Leksell, född 1969 i Borlänge, drömde som barn om att bli veterinär, men blev istället polis och rockmusiker. Han flyttade från Dalarna till Stockholm, drogs in i ZTV:s Knesset och fick smak för tv. Efter åtta år som polis slutade han, för att i stället helt satsa på tv-karriären.
Med programmet Myror i brallan har han kunnat ägna sig åt sitt största intresse - djur och natur.
Så blir du proffsig är Jonas första bok. Tanken med boken var att han ville lära ut stora och små trix han lärt sig genom livet. Det är skönt för alla att vara proffsig på något, det stärker.