Josefin vill ha kalas. Och hon vill bestämma hur det ska vara. Chokladträd och kaffeträd till mormor och sillträd till Kissemisse och saftträd till Josefin själv.
Morötter vore också bra. De ska genast växa upp. Och det gör de, men de blir för många. Då måste hararna in för att äta upp dem. Men också hararna blir för många, och Josefin behöver hjälp av rävarna som jagar iväg dem. Men rävarna gillar mormors goda plommon och nu måste Josefin kalla in lejonen som morrar och ryter i trädgården. Äter lejon allt? Bäst att kalla in ormarna som kan skrämma iväg alla. Men ormarna är faktiskt snälla och tack och lov så får Josefin till slut ordning på sitt fantasifulla kalas där kaos hela tiden hotar.
"Ingen behöver vara rädd längre för jag är ju här. Jag vill jag vill jag vill . att kalaset börjar NU."

Jag föddes 1952 och bor delvis i Lund och delvis på Österlen. Jag är utbildad bibliotekarie och har tidigare arbetat både som folk- och forskningsbibliotekarie. Numera skriver jag på heltid, mest om mat, trädgård och kulturhistoria.
Det är stimulerande att kunna röra sig mellan olika ämnesområden. Som krönikör i Statstjänstemannen skriver jag också sedan flera år regelbundet om skönlitteratur.

Minst en lycka om dagen

Jag är född i Göteborg 1959 och uppväxt i Båstad. Efter ett antal konstskolor i Stockholm och Konstakademin i Köpenhamn har jag målat, skulpterat, arbetat med grafisk formgivning och restaurering.
Jag bor med Mikael, som också är konstnär, och våra två barn i en gammal skola utanför Halmstad.

2001 debuterade jag som barnboksillustratör med Sanna Töringes Vår hemliga trädgård. För mig är det en nästan ofattbar lyx att få arbeta med det som jag tycker är roligt, även om det stundtals har baksidor och våndor. Kanske är jag något så omodernt som en lycklig människa. Om man som barn lär sig att se och uppleva saker runt omkring sig; blommor, insekter, fåglar, moln eller upplever glädjen av att läsa böcker och lyssna på musik så hittar man minst en lycka om dagen, livet ut. Tror jag.

---------------------

Kristina Digman har sedan debuten 2001 illustrerat cirka 20 böcker och medverkat i en lång rad antologier. Hon har belönats med Elsa Beskow-plaketten för sina bilder. Floras kulle (2008) var hennes debut som textförfattare. För den fick hon Slangbellan för bästa svenska debutantbok 2008. Sällan har en debutbok blivit så prisad av recensenterna! 2012 fick hon Ottilia Adelborgspriset.