De trettio samurajerna utspelar sig i början av det långa kriget i Bosnien på 1990-talet. Vi möter de tre gruppcheferna i 1. spaningsplutonen i Sveriges FN-styrka i Sarajevo; Micke, Anders och Patrik. Två av dem är oerfarna, den tredje har varit i FN-tjänst tidigare. Micke har kommit till Bosnien för att få göra det som varje soldat grubblar mycket över - och kanske till och med längtar efter - att få skjuta ett dödande skott, och ju mer krig, desto fler möjligheter...

Wilhelm Agrell har återigen skrivit en tät, spännande berättelse. Den är fritt uppdiktad men skildringen av striderna i Sarajevo har vissa autentiska inslag. Hans förra bok, Dödsbudet, Augustnominerades 2001 och belönades med Nils Holgersson-plaketten 2002.

Pressröster om Dödsbudet:
"Det är spännande, engagerande, sorgligt."
Svenska Dagbladet

"Otäckt bra."
Västerbottens-Kuriren

"En klart läsvärd bok för tonåringar och vuxna som griper tag i läsaren."
BTJ

Wilhelm Agrell, född 1950, är docent i historia och en flitig debattör. Han har skrivit en rad fackböcker och vuxenromaner.

Jag föddes 1950 i Uppsala. Min utbildning består av en Fil.dr. i historia vid Lunds universitet 1985 och blev docent 1987. Jag har undervisat i freds- och konfliktforskning, teknikhistoria och underrättelseanalys.

Jag har skrivit 30 böcker sedan slutet av 1970-talet, Dödsbudet blir den 31:a. Ändå angår den mig lika mycket som någon av de första. Denna frånvaro av slentrian är gåtfull; att skriva en bok borde ju vid det här laget vara lika upphetsande som att köra den tredje Volvon i ordningen till besiktning för åttonde gången (rost i tröskellådorna eller glapp i kardanknuten?).

De flesta av mina böcker handlar om krig, säkerhetspolitik och hur man kan analysera sådana frågor. Åtskilliga bygger på långvarigt och ibland ganska tålamodsprövande arbete i arkiv, andra på resor i konfliktområden framförallt på Balkan. Jag är road av fotografering och fyra böcker är illustrerade med egna foton, bland dem Ökenvägen som är en berättelse om min tid som FN-soldat i Mellersta Östern 1973-74.

Under 1990-talet började jag också skriva romaner, något som jag fortsatt med även om bemötandet inte alltid varit direkt översvallande. En doft av krig tar upp samma tema som jag senare återkom till i Ökenvägen. Jag har också skrivit två underrättelseromaner med handlingen förlagd till den svenska underrättelsetjänsten under det kalla kriget, Krivak 500 och Helsingforsstationen, den senare har också kommit ut i finsk översättning.

Dödsbudet behandlar ett annat tema, hur en ung och inte särskilt politiskt intresserad irländare från en småstad långt från konflikten på Nordirland sugs in i en underjordisk rörelse som förvandlar honom och vänder ut och in på alla hans begrepp. Det är ingen moralsaga utan en berättelse om delaktighetens och våldets säregna lockelse. Jag skrev inte den här boken med tanke på att den skulle ges ut som en ungdomsbok, men jag har försökt utveckla en enkel och rak berättarstil som inte är full av detaljerade beskrivningar utan där jag som berättare lämnar utrymme för läsarens egen fantasi.

Mejla till Wilhelm Agrell.