Jag är född 1964 och arbetar som barnboksförfattare och journalist.
Under två år, mellan 1999 och 2000 var jag chefredaktör på Sveriges äldsta och bästa barntidning - Kamratposten. Världens bästa tidning förresten, om jag får säga det själv. Ingen annanstans tar man läsarna på sånt allvar som på KP, ingen annanstans är språket så viktigt och ingen annanstans är det så roligt att jobba. Jag vet, för jag har arbetat på många andra redaktioner.

1994 kom min första bok ut, Svenska Spökguiden. Idén till den fick jag från ett brev som kom till KP. Där stod det: "Varför tror nästan inga på spöken, dom har ju lika stor rätt som vi att finnas...". Jag höll med och tog reda på varför det spökar över hela Sverige. Boken innehåller de riktigt sanna historierna om varför folk tror att det spökar på slott och herrgårdar i landet.

Sedan dess har det blivit åtta stycken böcker. Bland annat två som jag gillar särskilt bra: Puss & Dass & Pantalong och Piss & Glass & Polisong. Jag är nämligen väldigt förtjust i snuskigheter och tycker att det är korkat att man inte kan prata fritt om hur, var och varför man pussats genom tiderna, om att man förr drack kiss som medicin, om bajstraditioner och så vidare. Det är lika viktig historia som allt annat vi får lära oss i skolan. Fram för mer snusk!

Jag är ofta ut i skolor och berättar om hur det är att vara författare. Prata med din lärare så ser hon/han till att jag kommer till just dig. Nej på dig!När jag var fem-sex år ritade jag av mina jättestora Familjen Flinta-klippdockor Pebbles and Bamm Bamm. Jag var så fascinerad av dessa stora klippdockor så jag ville återskapa dom själv.Sedan har jag bara ritat och ritat, tecknat och målat och ritat och gått konstskolor och jobbat och tecknat. Men aldrig förr har jag fått mina ord, min egen hjärna och mina egna tankar tagna så på allvar som med min bok som kommer ut nu i vår. Boken jag har skapat heter: Nej!Nej! är en liten bok som tar upp just ordet nej. Det är ju så många barn och vuxna som brottas med att våga säga NEEEEJJJJJ!!! man blir sååå uppmuntrad att säga JA!! och vara trevlig och tillmötesgående och alltihopa men varför FÅR MAN INTE SÄGA NEJ det gör ju två-åringar! Det är ju för att sätta gränser som barnen av sig själva lär sig säga nej och utan gränser så kan vi inte agera ­ och det vill vi ju!Så jag säger fram för mera NEJ. Bra, trevliga och varma NEJ som gör mottagaren trygg med vad du tänker, tycker och vill!Stor kram och NEJ på dig från mig!