Härligt att vara rädd...
En gengångare är en döing som inte ligger still. Gengångare vet man aldrig var man har. Att de kan dyka upp i spökslott i Skåne är inte så konstigt. Men de kan också promenera in hos en fotograf i Stockholm eller ligga i materialskåpet i klassrummet.

I Häxdopet kan man läsa folksägner om övernaturliga väsen ? om flickan som aldrig blivit döpt, om det märkliga björnfolket, havspojken som fiskades upp ur vattnet, om några helt vanliga rövare och mördare. För att inte tala om sjöormen som blev skivad...

Ulf Palmenfelt är folklivsforskare och har också givit ut Gröna Handen, Det var en tysk, en fransk och Bellman och När Fan flådde smeden. Han har samlat in berättelserna och återberättat dem, och tillsammans med Gunna Grähs kraftfulla och spännande illustrationer har det blivit en hemsk, rolig, fantasieggande och väldigt populär bok.

När jag växte upp i Visby på 1950-talet var jag minst i klassen och hade glasögon. Jag kom alltid sist när det var kapplöpning och jag blev aldrig vald när klassen skulle spela fotboll. I slagsmål fick jag inte ens vara med. Det enda jag kunde var att berätta historier. Jag kunde de klurigaste gåtorna, de läskigaste spökhistorierna och de fräckaste vitsarna.

Så har det fortsatt. Jag läste etnologi vid universitetet och har ägnat mycket tid åt att studera hur folk berättar historier. Under många år reste jag Sverige runt och berättade sagor och sägner för skolbarn. Då passade jag på att samla in barns spökhistorier, Bellmanvitsar, gåtor, rim och ramsor. Det blev också en hel del kedjebrev, festliga fotostatkopior och all möjlig folklore som sprids över Internet.
De flesta av dessa olika former av berättande har jag skrivit om i böcker eller artiklar. Sedan några år arbetar jag som lärare i etnologi vid Högskolan på Gotland och försöker visa för studenterna hur spännande det är att undersöka berättelser och berättande.

Ulf Palmenfelt
Visby

Gunna Grähs är en av våra absolut bästa och skickligaste illustratörer. På Eriksson & Lindgren gav hon senast ut boken DEN eller dinosurierna lever! (2006) tillsammans med Lennart Hellsing.

Gunna Grähs tilldelades Expressens ungkulturpris Heffaklumpen 2010 med motiveringen:

"Barnet sett som individ, samhället betraktat med kritisk kärlek, människorna runtomkring noterade med tolerans och empati - så lyder det grähsliga manifestet."