Flisan och alla djuren
Nina Matthis, Marianne Adolfsson
Så mycket spännande det finns i djurparken! Men djuren som pappa är intresserad av ser visst inte Flisan. Hon hittar alldeles egna små djur...
Är man uppvuxen på ett berg, så är man. Sitter man som barn vid köksbordet och tittar ut över ett båtvarv, i jämnhöjd med de skyhöga kranarna, får man ett visst perspektiv på tillvaron: Här uppe sitter jag och tittar på, medan det levs för fullt där nere på marken.Man kan få för sig att man är en ängel. Eller så kan man få för sig att man ska skriva om det där livet som alla verkar så upptagna med, för det ser så lustigt ut.
Och så var det skolan. Det enda lilla roliga var att få skriva berättelser, annars var det mest ett barnplågeri som gav en hemsk klåda i benen.
Fröken ringde hem och sa att jag inte kunde sitta still. Det gav ingen större effekt eftersom min mamma beundrade vilda barn. Hon var hemskt glad i mina upptåg och applåderade när jag satt högst upp i eken, när andra mammor stönade av skrämsel.
Och plötsligt var man stor! Jag måste erkänna; jag har det lite knepigt med vuxenheten. Det bor ett barn i mig och en åldring på en sissådär hundra år. Men ingen vuxen. Det är lite jobbigt. En gång skrev jag en djupsinnig vuxenbok om existentiella frågor (utgiven på eget förlag) och en hänförd läsare ringde och sa "Du borde skriva barnböcker!". Så kan det gå. När man får egna barn och sitter på sängkanten och läser godnattsagor, kan man få för sig att man själv kan skriva en barnbok. I alla fall pröva. Det gjorde jag, och det gick ju bra. Mamma är död så hon kan inte applådera, men mina egna barn är mycket nöjda med böckerna. Det är något särskilt med barnböcker. Jag växer aldrig ifrån dem. Gör du?
Nej på dig!När jag var fem-sex år ritade jag av mina jättestora Familjen Flinta-klippdockor Pebbles and Bamm Bamm. Jag var så fascinerad av dessa stora klippdockor så jag ville återskapa dom själv.Sedan har jag bara ritat och ritat, tecknat och målat och ritat och gått konstskolor och jobbat och tecknat. Men aldrig förr har jag fått mina ord, min egen hjärna och mina egna tankar tagna så på allvar som med min bok som kommer ut nu i vår. Boken jag har skapat heter: Nej!Nej! är en liten bok som tar upp just ordet nej. Det är ju så många barn och vuxna som brottas med att våga säga NEEEEJJJJJ!!! man blir sååå uppmuntrad att säga JA!! och vara trevlig och tillmötesgående och alltihopa men varför FÅR MAN INTE SÄGA NEJ det gör ju två-åringar! Det är ju för att sätta gränser som barnen av sig själva lär sig säga nej och utan gränser så kan vi inte agera och det vill vi ju!Så jag säger fram för mera NEJ. Bra, trevliga och varma NEJ som gör mottagaren trygg med vad du tänker, tycker och vill!Stor kram och NEJ på dig från mig!- Förlag: Rabén & Sjögren
- Typ: Kartonnage
- ISBN: 9789129645675
- Utgivningsdatum: 11 mars 1999
