Manual
Jerker Jansson, Jesper Lindau
Illustratör: Lars RenbergAtt det är stor press på tjejerna idag ? de ska vara sexiga, smarta, framgångsrika och goda mödrar samtidigt ? det vet alla. Men att det är precis samma press på unga killar diskuteras inte lika ofta. Nu finns boken för alla killar som inte vill låta sig styras av varken he-manfantaster eller drömmande feminister. För killar som lever i verkligheten.
Jag heter Jerker Jansson. Jag är född 1963. Jag är gift och har tre barn, pojkar allihop. Jag bor i Bergshamra, en förort till Stockholm, men tillbringar också en hel del tid på mitt torp. Mina stora passion förutom skrivandet är musik, jag spelar själv och gör låtar i min lilla hemstudio. Just nu frilansar jag. Tidigare har jag jobbat som redaktör på Koll, en portal på internet. Och jag har jobbat med ungdomar och barn med problem, på terapiskola och på ungdomshem.
Under de senaste sex åren har jag jobbat som frilansande kulturjournalist och radioproducent. Jag skriver för att jag tycker att det är roligt. Redan som tonåring visste jag att jag ville bli författare. Först hade jag bråttom. Satte upp mål. "Innan jag är 20 ska jag..." Men eftersom det aldrig blev så, sket jag i planerna. Jag skaffade barn, spelade popmusik och levde i största allmänhet.
1997 publicerade jag min första bok. En lättläst science fiction-berättelse som jag skrev för LL-förlaget. Rädda månen heter den. Den handlar om en kille som heter Hardy som räddar månen från stenätande rymdvarelser. Andra delen som handlar om tidresor har jag just skrivit färdigt. År 2000, kom min andra bok, Manual, som jag har skrivit tillsammans med Jesper Lindau. Manual är vår version av en handbok för unga män. Den handlar om allt som vi tror är viktigt för en ung kille att få veta av ett par halvgamla gubbar. Sex, makt och våld, med andra ord. Just nu håller jag på att skriva en ungdomsbok, en feministisk cyberpunkroman.
Ett porträtt av migDet man minns är inte alltid sant. Mina starkaste minnen av mig själv som barn var en gång bilens väg genom sandlådan, fotbollsplanen, alltid ute med vänner, krigen på den hemliga kullen, alla mina vänner. Jag trodde att det var barndomens viktigaste epicentran ända upp till 25 års ålder.
När jag började fråga mina föräldrar, syskon och vänner om hur jag varit som barn framtonade en annan bild. Det var en liten rödhårig kille som; envisades med att klippa luggen själv, som ständigt var försjunken i en bok; sittande på rummet med en bok, i hängmattan med en bok eller var som helst, men med en bok.
Då vände sig minnena helt om. Jag kom ihåg oron inför fotbollsskolan, hur rädd jag var uppe på kullen när vi skulle slåss med andra gäng, hur jag hade sett mig själv som en tjockis i spegeln trots bildbevis på motsatsen i fotolådorna.
Men vännerna fanns kvar, allt var inte dikterat efter de behov av rätt sorts minnen jag skapat när jag skulle bli vuxen. Som liten kille finns stora förväntingar på hur du skall vara och vad du ska göra. För min del ställde jag inte upp på det som barn. Jag valde istället att minnas mig själv som en sådan mini-man, bilden av en "riktig" pojke.
Det var först när jag fick syn på det som jag kunde börja bli den man jag vill bli. Idag bor jag i Huddinge med sambo och två barn. Jag är journalist och har tidigare arbetat på Sveriges Radios samhällsredaktion. Idag är jag frilans och jobbar bland annat med kulturpolitik och med reportage från krigsområden.
- Förlag: Tiden
- Typ: Kartonnage
- ISBN: 9789188877130
- Utgivningsdatum: 21 maj 2000