För snart tre år sedan traskade jag runt i snömodden i Stockholm med stor gravidmage bakom en sulky med en liten David i. Tankarna kretsade kring det nya livet som stökade runt därinne. Vem var hon och hur skulle hon passa in i vår familj? Hur skulle det bli för David? Allt blir ju annorlunda med en bebis i familjen. Som de flesta blivande tvåbarnsmammor ville jag förbereda honom på livet som storebror. Jag gick runt i ett antal bokhandlar och bibliotek för att hitta den syskonbok jag sökte. Det skulle vara en bok som vänder sig till ett litet barn, knappa två sådär. Liksom alltfler svenska tjejer kom första barnet efter 30, och då väljer man ju ofta att skaffa nästa lite snabbare. De böcker jag fann handlade om 3-4-åringar som fick veta, att om ett år eller så blir småsyskonet en jättekul lekkamrat! Det är bara att vänta. Men det tidsperspektivet fungerar inte på ett riktigt litet barn. Ett år är eoner av tid.Det andra genomgående temat i syskonböckerna var Den Stora Svartsjukan. Älskar inte pappa mig längre? Han gullar bara med bebisen när han kommer hem från jobbet. Och tycker inte mamma att jag är lika söt nu när lillebror finns? Risken är att en oro väcks hos barnet helt i onödan.Så kom Sonja till världen. Livet som tvåbarnsmamma blev rätt smärtfritt med en liten tjej som åt bra och sov på nätterna. David var kanske inte den stolte storebrodern, utan såg snarare lillasyster som en ny skrikande möbel därhemma. Men han hade inget direkt emot henne. (Nu efter två år är de bästa vänner, och det börjar faktiskt bli lättare med två barn än ett, eftersom de har så kul med varandra.) Under föräldraledig­heten från den marknads- och försäljningsavdelning jag arbetar på, väcktes tanken att skriva boken jag saknade. Den skulle beskriva storasyskonskapet ur en två-årings perspektiv, rakt upp och ner. Det blev Lille storebror, underbart tecknad av Mimmi Tollerup Grkovic, och utgiven på Eriksson & Lindgrens förlag.

Jag heter Mimmi och jag bor i Runhällen som ligger mellan Uppsala och Västerås.
Jag föddes i Stockholm den 5 september 1961.
Jag har 4 barn och en katt som heter Ester.
I en liten stuga vid skogen sitter jag och arbetar med att rita bilder till bland annat barnböcker och skolmaterial. Det är ett bra arbete.
Jag målar också tavlor ibland, och bygger, skulpterar, syr, täljer, tovar … ja, det mesta som man kan tänka sig att skapa med.
Jag tycker om att dansa och lyssna på musik. Vara i naturen. Baka bröd.
Jag tycker inte om att stressa och att ha för många olika saker att hålla reda på.
När jag var liten ville jag ha en kiosk. Men den skulle inte vara öppen för jag skulle äta upp allt godiset själv!
Nu är jag inte lika galen i godis längre, fast saltlakrits gillar jag ... men allra mest gillar jag morötter! Jo, det är helt sant!!
Kanske var jag en kanin i ett tidigare liv :o)