Ingen har utforskat syskon- och tvillingmotiv med sådan fantasi och sådan intensitet som Majgull Axelsson. I Aprilhäxan ruvar den utstötta, institutionaliserade Desirée på hämnd på sina fostersystrar. I Den jag aldrig var lever huvudpersonen MaryMarie två separata liv, som speglas i varandra som vore hon sin egen syster. Och i Is och vatten, vatten och is skildras en tärande rivalitet mellan två tvillingsystrar.

Inez och Elsie blir tidigt faderlösa och växer upp i Landskrona. De, som alltid varit som en gemensam hemlighet, glider alltmer isär under tonåren, och när Elsie blir med barn är brytningen ett faktum. Elsie föder en son, Björn, och ger sig ut till sjöss. Inez blir kvar hemma, föder dottern Susanne och tar också hand om Björn. När Björn växer upp blir han popstjärna, eftertraktad och ensam. Och precis som Inez lever i skuggan av sin syster Elsie, lever hennes dotter Susanne i skuggan av sin berömde kusin. Tills något händer. Något som förändrar allt.

Romanens nu är en urladdning av alla de konflikter som grott kring systrarna och deras barn.
Susanne, som blivit deckarförfattare, är gäst på ett polarforskningsfartyg, och upplever på denna instängda yta ett hot som skulle ha kunnat utspela sig i en av hennes egna böcker, från någon som verkar hata henne och hennes kusin Björn lika mycket. Hoten dyker upp regelbundet och anonymt.

Is och vatten, vatten och is är en roman om en föräldralöshet som går i arv och om hur den som står allra närmast kan bli den mest främmande.

Majgull Axelsson är journalist och författare. Född i Landskrona men uppväxt i Nässjö. Som journalist har hon huvudsakligen ägnat sig åt handelspolitik och arbetsmarknad.

Majgull Axelsson har skrivit flera dokumentära böcker om tredje världen. Den första var Våra minsta bröder (1986), en bok som beskriver vår tids barnarbete. Tre år senare utkom Rosario är död, en dokumentärroman som skildrar barnprostitutionen i Filippinerna, och 1991 kom reportageboken om gatubarnen i Latinamerika, Dom dödar oss.

1994 begick hon sin mycket uppmärksammade skönlitterära debut med romanen Långt borta från Nifelheim. Hennes stora genombrott kom 1997 med Aprilhäxan som belönades med Augustpriset. Bland hennes övriga titlar hittar man Slumpvandring, Den jag aldrig var (utgivna på Prisma) och Is och vatten, vatten och is (utgiven av Norstedts). Hennes första roman på Brombergs var Moderspassion. Efter den följde Jag heter inte Miriam som blev en stor succé, och sedan Ditt liv och mitt som även den fick ett varmt mottagande.