FFGG är här! Första delen i serien om Robin, Izzy och Farzad - i föreningen för goda gärningar.

Robins föräldrar har skilt sig och de måste flytta från radhuset i Framsidan till ett höghus i Baksidan. Robin har inte alls någon lust att bo där, och för att fly från lägenheten tar han hissen ner i källaren. Där, i ett rum bakom en låst dörr, har Izzy och Farzad sitt hemliga ställe där de gömmer sig för världen och där de har sin klubb. En klubb för såna som tycker att världen borde vara ett bättre ställe. Deras uppdrag är att hjälpa folk med olika saker - utan att de märker något. De är hemliga vardagshjältar som arbetar hårt för att andra ska få ett lite bättre liv.
Till exempel försöker de hjälpa brevbäraren med hans post, men det går inte så bra. Men när de ser en tant med rullator som försöker locka ner en katt som klättrat upp i ett högt träd, ser de sin chans. Med hjälp av Robins lillasyster Frida lyckas de förvilla bort tanten tillräckligt länge för att få ner katten. Fast det blir ju inte heller så bra, det visar sig att tanten tänker avliva katten, den förstör hennes rabatter, den jamar hela nätterna och lägger döda möss på hennes altan. Nu måste FFGG göra allt för att stoppa tanten!

Peter Arrhenius visar med första delen i FFGG-serien sin förmåga att rakt, enkelt och lättläst skriva en modern berättelse med stor igenkänningsfaktor, mycket här och nu-känsla och roliga karaktärer.

10 saker om mig

1. Jag föddes 1970 på Mölndals BB. En känd person som förknippas med Mölndal är karaktären Ronny Jönsson. Det är nog allt som finns att säga om stan.

2. Jag har en fru och två barn, vilket inte alls har samma dramatiska schwung som motsatt förhållande. Men det kan vara nog så spännande ändå.

3. Min första egna andrahandslägenhet låg i Enskede. Jag ville såklart vara innanför tullarna och menade att Enskede nog var trevligt för vuxna, med barn och sånt. Nu bor jag på Enskedefältet.

4. Dialekter jag har haft: småländska, göteborgska och inflyttad-göteborgare-i-stockholmska. Under en kort, pinsam period - kvällen när jag kom hem efter ett år som utbytesstudent - bröt jag även på amerikanska.

5. Jag gick humanistisk linje med dramainriktning och lärde mig bland annat att om man var engagerad i luciarevyn, skoltidningen och elevrådet behövde man inte gå på lika många lektioner som alla andra. Jag har exakt noll högskolepoäng.

6. Min yrkeskarriär hittills: sortera skadeanmälningar på Länsförsäkringar, städa på Försäkringskassan, Statoil, eget produktionsbolag som gjorde popvideos, redaktör och författare till väldigt många avsnitt såpa, bilderboksförfattare, redaktör på SVT Drama, programutvecklingsansvarig för barnprogram på SVT, frilansförfattare.

7. Namn på band jag har spelat i: Black Arrow, Manticor, Asfalt & the Bacons, Spoiled Rotten, Blackberry Blossom, Jerusalem Crickets och Jerry Slum & the Crickettes. Namn på band jag spelar i: One Sad Horse. Kolla på Myspace. Bra grejer. Namn på band jag skulle vilja spela i: Death Cab For Cutie, Radiohead, Josh Rouse och E Street band.

8. Jag gillar att laga mat. Exempel på bra mat är: potatisgratäng, kombinationen gurka, lime, koriander och chili, grillat kött (medium) och allt panerat. Exempel på dålig mat är: nötter och för små portioner.

9. Jag tror jag vet vad meningen med livet är.*

10. Efter att ha skrivit den lågmälda, sorgliga, småläskiga och otroligt fantastiskt begåvade (om jag får säga det själv, och det får man i en sådan här presentation) spökboken Aldrig som de andra, så var jag sugen på att skriva något fartigt, spännande och i bästa fall roligt. Det blev bokserien om Föreningen För Goda Gärningar, där den första boken – Baksidans hemliga hjältar – kommer ut i mars 2010 och följs under hösten av del två – Flytt är flytt och kommer aldrig igen.

Föreningen För Goda Gärningar är tre tioåringar (och en vild lillasyster) som har enats om att världen suger. Robin, Izzy, Farzad och Frida tycker att allt är tråkigt, fult och elakt. Men de bestämmer sig för att ändra på det. De ska bli hemliga superhjältar som i smyg gör världen lite, lite bättre. Problemet är bara att det kan vara svårt att veta vad som är en god gärning ibland. Det de trodde var det kan visa sig vara precis tvärt om och då måste de rycka ut och ordna upp det de själva ställt till med. Det blir en kul, hetsig och spännande resa som jag hoppas ska locka till många skratt och i bästa fall få läsarna att själva gå ut och göra goda gärningar och bete sig schysst mot varandra. För om man vill gott så brukar det mesta ordna sig till slut. Det tror i alla fall jag.

* Om någon skulle undra: Meningen med livet tror jag är att lära sig av sina misstag.