Läs denna överjordiskt vackra allegori!
Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.

Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.
Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.
Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: "Det är inte farligt att vara rädd." Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt.

Oerhört sällan kommer en bilderbokstext med en djupare lyster, en sådan text som ger oss känslan att allt förändrats med läsningen. Så är det med Joar Tibergs vackra, kristallklara berättelse. Han gör det obegripliga enkelt och det är lätt att identifiera sig med månen. Redan små barn kan förnimma det namnlösa mörker vi alla har inom oss. Men barn som känner mörkret inom sig kan inte berätta om det, för de har inga ord att beskriva det med.
Månen blev rädd visar att i mörkret, i rädslan, finns också tröst, ibland oväntad. Joar Tibergs svindlande vackra skildring ger den insikten.
Anna Höglunds poetiska bilder möter där texten lämnar över. Med skimrande ljusa och mörka dagrar, återger hon månens känslostämningar så att han blir den lilla personen som håller barnen i handen under färden.

Månen blev rädd nominerades till Slangbellan 2010.

Joar Tiberg, född 1967, är poet, journalist, översättare och barnboksförfattare. Han är uppvuxen i Oxelösund och Luleå, numera bosatt i Hägersten och Ransby i norra Värmland.

Joar Tiberg mottog av Svenska Akademien 2008 stipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse. Samma år tilldelades han Rubus arcticus, Norrbottens Läns Landstings kulturstipendium.

Joar Tiberg nominerades till Slangbellan 2010 för Månen blev rädd och till Kolla 2011 för Hej rädd!. 2014 nominerades Joar Tiberg och Sara Lundberg (ill.) till Augustpriset för Vi springer med motiveringen: 

"Två barn springer. De springer över berg och genom städer. Passerar Grönland och Grötland, Villa Villekulla och Mumindalen. Bort från vardagen och trapphuset därhemma, ut i världen. Frihet och rörelse står i centrum i denna bilderbok, men här finns också ett mörkt och ödsligt stråk. Joar Tibergs poetiska text drivs av associationer och lekfullhet, Sara Lundbergs bilder av framåtrörelse och en ström av färgaccenter som framhäver det lustfyllda. Detta är en hyllning till glädjen att finnas till."

Anna Höglund, född 1958, är författare, illustratör och konstnär. Hon har både skrivit flera egna böcker och samarbetat med författare som Ulf Stark, Barbro Lindgren, Eva Susso, Gunnar Lundkvist och Ulf Nilsson.
Anna Höglund skriver även dramatik och gör tecknad film. Hennes böcker har översatts till många språk.
Hon bor tillsammans med man och barn i Stockholm.

Priser och utmärkelser:

1983 Bratislava-plakett (BIB) för Sagan om pannkakan
1985 Rabén & Sjögrens barnbokspris för Mammaboken
1988 Elsa Beskow-plaketten för Jaguaren
1992 Bonniers Juniorförlags stora pris
1993 Pier Paolo Vergeriopriset för Först var det mörkt
1994 Zilveren penseel, Holland för Kan du vissla Johanna? (tillsammans med Ulf Stark)
1995 Deutsche Jugendliteratur Preis för Kan du vissla Johanna (tillsammans med Ulf Stark)
1996 Deutsche Jugendliteratur Preis för Resor jag aldrig gjort
1996 Augustpriset för Min syster är en ängel (tillsammans med Ulf Stark)
1998 Heffaklumpen för Mina går sin väg
1998 Pier Paolo Vergeriopriset för Mina och Kåge