Kan äventyret bli mycket farligare än det redan är? Och hur kommer det att sluta?

Äventyret är långt ifrån över för Will Burrows och vännerna när de kastar sig nerför stupet för att undkomma Rebecka och hennes elaka tvilling. De faller fritt, och samtidigt som de får uppleva hur jordens dragningskraft minskar, breder underjordens mörka mysterier ut sig. Fallet känns oändligt, men till slut slår de i botten, en märklig svampliknande botten, i vilken förhistoriska konstskatter från en glömd guldålder och ledtrådar till ett försvunnet land vid världens ände döljer sig. Men de är inte ensamma i djupet … Och uppe vid ytan kommer Styxarna allt närmare målet - att sprida det dödliga viruset över jorden och döma mänskligheten till undergång.

Tredje delen i Roderick Gordons och Brian Williams internationella storsäljarserie om Will och hans vänner!

Roderick Gordon är född och uppvuxen i London. Han har också studerat vid universitetet i London, eller rättare sagt tillbringat mestadels av sin studietid på olika studentpubar tillsammans med sin framtida författarkollega Brian Williams. Efter studierna jobbade Roderick som företagsekonom i city, men fick till slut sparken på grund av sitt dagdrömmeri. Han kan räkna en mängd författare och poeter till sina förfäder, bland annat RD Blackmore, Philip Doddridge och Matthew Arnold. Roderick och hans familj har nyligen flyttat från London till Norfolk, varför Roderick ofta befinner sig på vägarna, åkande mellan hemmet och skrivarlyan i Islington.

Intervju med Roderick Gordon och Brian Williams:

En varm sommar bestämde sig bästa vännerna Roderick Gordon och Brian Williams för att skriva en bok. Boken, Tunnels (Tunnlar utkom på svenska 2008, reds. anm.), fångades upp av förläggaren Barry Cunningham på The Chicken House, och resten är historia.

Hur uppstod ert samarbete? 
Brian: Vi träffades på universitetet och vi har umgåtts sen dess.
Rod: Vi brukade träffas i centrala London, där jag jobbade, och vi upptäckte att vi hade mycket gemensamt.
Brian: Vi bestämde oss för att göra någonting tillsammans. Vi gjorde några filmsnuttar och det var då Rods fru föreslog att vi skulle skriva en barnbok. Vi satte igång, och den tog över våra liv!

Hur gör ni rent praktiskt när ni skriver?
Brian: Vi sitter vid köksbordet tidigt på morgonen och brainstormar. Vi skriver ner alla idéer på papper, gör skisser, och när vi har tillräckligt mycket material för ett kapitel, skriver Rod på ett mirakulöst sätt ner allting i datorn.
Rod: Han menar att jag kan använda ett tangentbord!
Brian: Han ser till att allting kommer på plats, skriver ut och ger mig pappersbunten. Sen redigerar jag, klottrar ner kommentarer, gör pilar, stryker ner, och sen är det Rods tur att göra samma sak. Sådär håller vi på tills vi är nöjda med texten.

Var kom idén till Tunnlar ifrån?
Rod: Det var två idéer. Jag grävde vid mitt hus och träffade på en massa stora stenar. En granne berättade att det hade fanns en tunnel som gick från mitt hus till kyrkan. När han var barn hade han försökt hitta tunnelingången. Det fick mig att tänka på huvudpersonen Will, även om han inte hade något namn då.
Brian: Jag hörde en historia om några vägarbetare i Liverpool som hade stött på något som liknade en underjordisk tunnel. Den såg ut precis som en gata, och det visade sig finnas ett utbyggt tunnelsystem under stan. Det fick mig att tänka på en hemlig gata eller en osynlig stad. Då började Rod prata om en ung arkeolog, och sen var det bara att sätta igång och skriva.

Brian Williams är född och uppvuxen i Zambia, men flyttade till Liverpool med sin familj på sjuttiotalet. Han ägnade tonåren åt sina tre huvudintressen – amatörboxning, experimentell konst och folkrace – och gick sedan på konstskola under åttiotalet, där han underligt nog utmärkte sig genom att bli omnämnd som ”En dynamisk samling konstutövare”. Vid ett tillfälle fick brandkåren tillkallas för att släcka en av hans mer eldfängda installationer, och han fick då rådet av sin professor, sir Laurence Gowing, att se på incidenten som en del av konstverket. Efter sin examen har han fortsatt verka som målare, skribent och filmmakare i både egna projekt och otaliga andra engelska produktioner. Han bor idag med sin osynliga hund i de djupaste delarna av Hackney.

Intervju med Brian Williams och Roderick Gordon:

En varm sommar bestämde sig bästa vännerna Roderick Gordon och Brian Williams för att de skulle skriva en bok. Boken, Tunnlar, fångades upp av förläggaren Barry Cunningham på The Chicken House, och resten är historia.

Hur uppstod ert samarbete?
Brian: Vi träffades på universitetet och vi har umgåtts sen dess.
Rod: Vi brukade träffas i centrala London, där jag jobbade, och vi upptäckte att vi hade mycket gemensamt.
Brian: Vi bestämde oss för att göra någonting tillsammans. Vi gjorde några filmsnuttar och det var då Rods fru föreslog att vi skulle skriva en barnbok. Vi satte igång, och den tog över våra liv!

Hur gör ni rent praktiskt när ni skriver?
Brian: Vi sitter vid köksbordet tidigt på morgonen och brainstormar. Vi skriver ner alla idéer på papper, gör skisser, och när vi har tillräckligt mycket material för ett kapitel, skriver Rod på ett mirakulöst sätt ner allting i datorn.
Rod: Han menar att jag kan använda ett tangentbord!
Brian: Han ser till att allting kommer på plats, skriver ut och ger mig pappersbunten. Sen redigerar jag, klottrar ner kommentarer, gör pilar, stryker ner, och sen är det Rods tur att göra samma sak. Sådär håller vi på tills vi är nöjda med texten.

Var kom idén till Tunnlar ifrån?
Rod: Det var två idéer. Jag grävde vid mitt hus och träffade på en massa stora stenar. En granne berättade att det hade fanns en tunnel som gick från mitt hus till kyrkan. När han var barn hade han försökt hitta tunnelingången. Det fick mig att tänka på huvudpersonen Will, även om han inte hade något namn då.
Brian: Jag hörde en historia om några vägarbetare i Liverpool som hade stött på något som liknade en underjordisk tunnel. Den såg ut precis som en gata, och det visade sig finnas ett utbyggt tunnelsystem under stan. Det fick mig att tänka på en hemlig gata eller en osynlig stad. Då började Rod prata om en ung arkeolog, och sen var det bara att sätta igång och skriva.