Det är lappar uppsatta på alla träd och stolpar kring lekplatsen. En katt är bortsprungen.
Ika och Ibsen är världens bästa kattletare. De tar ner alla lappar så att ingen annan ska leta efter katten och inkassera hittelönen. Sedan gör de en smart kattletarlista.

1. Katten har blivit kär i en tjejkatt.
2. Katten är instängd någonstans på tippen.
3. Katten är kidnappad.
4. Katten har åkt till månen.
5. Katten är vilse i stora skogen.

Men tänk om det värsta har hänt? Tänk om katten är död? Deras vän Hängde Hassan, uppfinnaren som bor i skolans källare, håller på och uppfinner evigt liv. Kan de i så fall väcka katten till liv igen? Precis som Frankenstein gjorde med sitt monster?

Den tredje galna berättelsen om förstagluttarna Ika och Ibsen bjuder på skön absurd humor, härliga karaktärer och lite filosofi.

Jag är född 1961 och uppvuxen i Solna och bor sedan 1985 i Farsta. Men jag har tillhåll både i Dalarna och Västerbotten, funderar på att skaffa mig ytterligare ett i Norrbotten. Jag vill ha en massa olika tillhåll.

Jag tycker om att berätta historier, att skriva fram världar där det finns en mening med det som sker. Allt i en historia har betydelse. Så är det inte riktigt i den vekliga världen alltid. När jag inte skriver tycker jag om att fotografera och filma. Men det är lite som att berätta historier det också. Att få lite ordning på verkligheten. Jag har alltid försökt sätta namn och ord på saker och känslor. Speciellt har jag varit intresserad av sånt jag är rädd för eller inte förstår. Då kan jag genom skrivandet göra det ofarligt eller begripligt.

Pappa och jag fiskade mycket om somrarna i Dalarna. Fisket blev till ett intresse som nog kommer att vara mitt liv ut. Att fiska är som att behålla ett lekfullt äventyr, att ha en bit kvar från barndomen då dagarna var oändligt långa och dolde vilka mysterier som helst.
Morfars hus står kvar i Dalarna och nu tillbringar jag sommararna där med mina egna barn Erik och Helena. Med skrivandet är det lite som med fisket, det valde mig. Förr metade jag brax nu flugfiskar jag lax men det är samma sak. Det är viktigt för mig att skriva - varför är svårt att säga, men viktigt är det. Figurerna i böckerna kräver att jag fortsätter, de dör ju så fort jag lägger ner pennan. Belöningen för att skiva är när det fungerar, det kan ta tid vid skrivbordet innan det lossnar, man får skriva sig in i inspirationen, även de trögaste, mest hopplösa dagar kan bli de bästa skrivardagar - inspirationen är en nyckfull besökare, så det är viktigt för mig att sitta vid skrivbordet så ofta som möjligt. Det är som med fisket. Jag gillar att berätta och försöka fånga nåt.

--------------------- 

SVTs julkalender 2001 bygger på Mikael Engströms bok Kaspar, Atom-Ragnar och Snömannen. Dogge nominerades 2001 till Augustpriset och 2004 nominerades boken till det prestigefyllda Deutscher Jugendliteraturpreis. Mikael Engström har 2005 tilldelats det litterära priset Zilveren Zoen (Silverkyssen) för sin ungdomsroman Dogge, på nederländska Tobbe, utgiven av Van Goor. Ur juryns utlåtande: "Vilket äventyr! Vilken tragedi! Vilken humor! Vilken värme!... En oförlikneligen bok".
Priset delas sen 1997 årligen ut till bästa översatta ungdomsbok.
Både i Sverige och i de länder som boken utkommit - Tyskland, Holland, Danmark, Finland, inom kort även i Schweiz, Italien samt Ungern - har recensenterna enhälligt prisat boken.

Jag är född (1964) och uppvuxen på söder i Stockholm. Nu bor jag strax utanför Stockholm tillsammans med en sambo och två döttrar. Har gått Nyckelviksskolan och reklamlinjen på Beckmans Skola. Jag har frilansat som illustratör sedan jag gick ut Beckmans 1991. Jag har illustrerat allt möjligt genom åren men allra mest för barn i läromedel, barnböcker och tidningen Kamratposten.

Och nu äntligen har jag skrivit en egen bok, Olga kastar lasso, vilket känns som en dröm som går i uppfyllelse för det var liksom hit jag var på väg hela tiden. Det tog lite tid bara eftersom jag försetts med så bra texter av andra författare; Mikael Engström, Petter Lidbeck, Ulf Palmenfelt. Och Martin Widmark som skrivit böckerna om LasseMajas Detektivbyrå som nu blivit hela elva stycken. Sånt tackar man inte nej till!

Nu kommer jag säkert att fortsätta skriva texter till mina egna böcker - nu när jag kommit igång. Och Olga och Stefan måste ju få komma tillbaka i ett nytt äventyr.

Priser och stipendier:

Spårhunden 2005 för "LasseMajas Detektivbyrå, Tidningsmysteriet" årets bästa barn- och ungdomsdeckare med text av Martin Widmark.

2:a plats i Bokjuryn 2004  för "LasseMajas Detektivbyrå, Mumiemysteriet" med text av Martin Widmark.

1-årigt och 2-årigt arbetsstipendium från Författarfonden.

Silver i 2006 års Kolla-tävling för "Olga kastar lasso" (Bilderböcker, barn- och ungdomsböcker). Juryns motivering: "Tuffare än traditionellt. Bild och typografi fungerar bra ihop i denna detaljrika bok, sprängfylld med humor, karaktär och girl-power."