Mia Fredricksens tillvaro raseras i samma stund som hennes make Boris låter meddela att han vill ta en "paus" i förhållandet. I själva verket har han träffat en tjugo år yngre arbetskollega. Mias väg tillbaka är både vinglig och krokig.

"En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus. Han sa inte Jag vill aldrig se dig igen eller Det är slut, men efter trettio års äktenskap räckte det med paus för att förvandla mig till en sinnessjuk vars tankar exploderade, rikoschetterade och krockade mot varandra likt popcorn i en mikrovågspåse."

Herregud, halva sitt liv har Mia delat med Boris, alla sorger och bedrövelser, all lycka och alla överraskningar längs vägen. Men nu vill han ta en paus. Efter en tid på sjukhus beslutar sig Mia för att åka hem till sin familj. Där kan hon återhämta sig och förhoppningsvis jobba lite som lärare.
I mötet med sin 87-åriga mor och hennes väninnor - De Fem Svanarna - på sjukhemmet blir Mia plötsligt varse att alla bär på en förlust, alla har de på ett eller annat sätt blivit lämnade. Var och en har hanterat det på sitt sätt - och det finns alltid hopp.

Sommaren utan män är en ny roman av Siri Hustvedt som slog igenom med Vad jag älskade. Den här gången har hon skrivit en rolig, utmanande och avslöjande bok om kvinnor och flickor, kärlek och äktenskap - och den eviga frågan om likheter och olikheter mellan kvinnor och män.

Siri Hustvedt är författare, fil.dr i engelsk litteratur (Columbia University) och undervisar i psykiatri vid Weill Cornell Medical College. Hon har skrivit en diktsamling, sju romaner, fyra essäsamlingar och en faktabok. Hustvedts akademiska arbete bygger på tvärvetenskaplig forskning i litteratur, bildkonst, filosofi, psykoanalys, psykiatri, neurovetenskap och epigenetik. Förutom att ha föreläst vid internationella konferenser om neuroetik, neurofysiologi, filosofi, konst och minne har hon också publicerat artiklar i flera vetenskapliga och akademiska tidskrifter. År 2012 erhöll hon Premio Internacional Gabarrón de Pensamiento y Humanidades. För romanen Den lysande världen (2014) nominerades hon till Man Booker-priset och vann Los Angeles Book Prize. För sin essä om kroppens och själens problematik, The Delusions of Certainty, fick hon 2019 Prix Europeen de L’essai Charles Veillon: the European Charles Veillon Essay Prize. Samma år belönades hon också med American Academy of Arts and Letters Award for Literature och Premios Princesa d’Asturies. Hon bor sedan flera år i Brooklyn, New York.