På allas krokar hänger en tjusig inbjudan till Kittys kalas. Alla blir glada. Alla ska gå. Allt det roliga börjar på lördag klockan två. Men på Allis krok finns ingen inbjudan. Den kanske har trillat ner på golvet, eller glidit in i stöveln? Men nej. Det har den inte, för den finns inte ens.

Allis dras som en magnet till kalashuset på lördagen. Det lyser och kryllar av glitter och glam. Där inne äter de tårta säkert och Allis känner hur tårtan hon inte äter, gör ont i magen.

I parken frågar kompisen Petrik varför hon inte är på kalaset. Men Allis kan inte svara på det. Petrik kan förstå, en gång blev alla utom han valda till en fotbollsmatch, varför vet han inte. Och grannen Bogdan, som är ute och joggar, berättar att på hans jobb fikar dom utan att säga till. Varför vet inte heller han.

Från en gamlis på en bänk får Allis höra att många som inte får vara med gör storverk under tiden. Och det är visst precis vad Allis gjort av bara farten medan dom pratar.

För när kalasbarnen myllrar ut ur huset ropar dom: Har du byggt en koja Allis? Vi kommer!

Men vid kalashuset står Kitty är ensam kvar och tittar ner på sina skor. Får jag vara med, frågar hon försiktigt. Valet är lätt och svaret känns rätt: Så klart du får, säger Allis.

Böcker som denna gör oss rikare. Vi växer med Allis. När berättelsen är slut är vi Allis och hennes erfarenhet är vår.

Eva Staaf är författare, prisbelönt radioregissör och ljudberättare. Hon är skapare av radioserien Huset mittemot, samt programledare och producent för musikserien Ljudland. Hennes debutbok Tilly som trodde att ... med bilder av Emma AdBåge blev Augustnominerad 2014 *. 
Hon tilldelades Stockholm Stads kulturstipendium 2015.

* Augustjuryns motivering:

"Varför har vissa ingen mat i kylskåpet, inga vinterskor när det är kalltkallt? Varför är vissa ledsna och andra aldrig hemma? I mötet med grannar, vänner och en hemlös tiggare reflekterar Tilly kring sin omgivning. Eva Staafs inlevande och eftertänksamma text låter Tilly och kompisen Tage lyfta blicken mot det samhälle som omger dem. Det blir en berättelse om klass och kultur, ömsint gestaltad av Emma AdBåge. Bildernas detaljer är minutiöst inprickade. Minsta sked ligger och bara syns."

Clara Dackenberg, född 1987, är illustratör och bildkonstnär, utbildad på HDK i Göteborg och Konstfack i Stockholm. Hon debuterade som bilderboksillustratör 2010 med Nu eller kanske Mu med text av Johan Gardfors. Sedan dess har hon illustrerat flera barnböcker för flera förlag, bland andra Pang Poff Pavlo, en hoppfull skilsmässobok skriven av Eva Staaf. Samma duo kommer med en ny bilderbok våren 2020. Clara Dackenberg tilldelades Ilon Wiklands stipendium 2019.